Förra gången jag stod på en mässa kom det fram en dam och tittade uppskattat på mina tavlor. Hon tog god tid på sig och nickade lite för sig själv medan hon bläddrade i min portfolio. Plötsligt kommer frågan; -Sysslar du med Vedic Art?
Come again??? Ursäkta??? Kan ni upprepa? Jag söker febrilt i min hjärna efter någon igenkänning men förmodligen genomskådade hon mig för snabbt slog hon ihop portfolion, vände på klacken och fick lite suckande fram; -Ähh! Spelar ingen roll!
Själv stod jag och kände mig dummare än på länge (inte en känsla jag uppskattar...)!!! Jag lade namnet, Vedic Art (sa hon så???) på minnet och Googlade upp det så fort jag kom hem!
"I Vedic Art målar du inte av någonting i det yttre, utan du närmar dig istället Naturens eget sätt att uttrycka sig. Inifrån. Att tillåta skapandet att ske av sig självt, helt naturligt och enkelt, inifrån och ut".
Ok... Låter för mig som ett ganska pretentiöst sätt att beskriva all sorts kreativitet eller? Håller inte alla på med något kreativt för att man mår bra av det? Även om man målar av något så kommer det ju ändå inifrån? Är inte all konst självläkande?
Det som gjorde mig mest upprörd var att damen ifråga helt plötsligt inte tyckte min konst var intressant eftersom jag inte kände till ett begrepp, eller en ny beskrivning, på ett för mig självklart arbetsförfarande... Antingen gillar men det man ser eller inte! Så enkelt borde konst vara! Eller?
Må väl och tillåt aldrig att någon annan människa får dig att känna dig dum!
Nedan ett exempel på hur jag ser på naturens fyra årstider! Inifrån och ut då! ;o)
Etiketter: Tavlor i akryl/olja
