Jag har insett en sak om mig själv med åren... Där lät det ju som om jag är lastgammal (hmmm... Var går den gränsen?) men i hela mitt liv har jag varit känslig för väderomställningar. Jag gillar inte när det slår om för snabbt! Från varmt till kallt och blåsigt är nog det värsta! Precis det som hände nu! Ena dagen 30 grader och sol och nästa 9 grader, regn och rusk... Min kropp blir tung och trött! Helst vill jag bara dra täcket över mig och somna om men hur ofta tillåter man sig det? Idag vaknade jag dessutom med en wiskeyröst som inte gör det representativt att ringa någon i alla fall!
Tänk om man hade gjort som katten? Han tittade bara ut imorse, vände och valde soffan... Jag tittar avundsjukt på och väljer att få undan lite surdegar som kvitton och dylikt istället för att träffa folk idag! Ett stort steg för mig i alla fall! :o) Må väl och lyssna lite på kroppen!
Etiketter: Livet
