Ju mer jag fotar andra desto mindre fotar jag min egna dotter! Det blir liksom inte riktigt av att jag tar fram kameran i tid och otid för jag tänker att det kommer bättre tillfällen... Bättre ljus, andra kläder på, finare miljö runt... Jag har nog blivit lite skadad och tänker för mycket för att bara klicka av! Nu vill jag att alla faktorer ska stämma (fast givetvis ska inte bilden se tillrättalagd ut vilket också är det svåraste) och det gör det kanske sällan när man är i djurparken eller gör den där utflykten! Då är det helt plötsligt en massa andra människor med i bakgrunden som jag absolut inte vill ha i bilden!!!! Ehhh... Vad göra?
Jag vill helst inte att Linn ska växa upp och inte ha bilder på sig själv!!! Imorse trotsade jag min perfektion och följde mitt infall. Hon var så söt där hon låg och sov att jag bara var tvungen att föreviga henne! Ett sovande barn är verkligen perfektion med eller utan rufsigt hår. Må väl och ta tillvara på guldkornen!
Etiketter: Barn och familj, Livet
